<h1>Låt #2: Roy Orbison – In dreams</h1>

Den andra låten på blogglistan är skriven av rockåpophistoriens största och mest sårbara röst, Roy Orbison.
In dreams heter låten. Jag har ingen aning om när den kom ut för första gången, men jag föredrar den inspelningen han gjorde av låten 1987.

För många är den känd genom David Lynchs Blue velvet, men det vet jag fan ingenting om, haver icke beskådat denna rulle. Hepp, så hade jag erkänt det med.
Innan vi börjar tycker jag ni ska lyssna på den:



Jag tror att In dreams är fullständigt unik i sitt låtbygge faktiskt. Jag har aldrig hört en låt som liknar denna i sin strukturella uppbyggnad.
Jag ska börja med att kort förklara enligt vilken princip låten är uppbyggd.

Man skulle kunna säga att In dreams helt och hållet är uppbyggd i block. sju stycken block rättare sagt. Alla block innehåller unika melodier. Vilket i sig inte är så konstigt, en vers och en refräng är ju olika block med ofta unika melodier. Men här pratar vi för det första om SJU stycken block, och här handlar det inte om några verser eller refränger. Utan här kommer det som verkligen är fantastiskt:

När ett block väl är avslutat så återkommer det blocket med den melodin aldrig mer igen!

Tänk på detta och låt det sjunka in; när första blocket är klart så kommer den melodin aldrig mer igen. När andra blocket är klart så kommer den melodin aldrig mer igen. Och så vidare, och så vidare genom alla sju delar och då är tamejfan låten slut!
Om du tänker dig verser och refränger i andra låtar du har hört, så bygger oftast låten på att dessa block repeteras. Först kommer versen och sen refrängen, sen kommer samma vers och samma refräng igen liksom. Och så där hållet det på.

Men inte denna.

Så lyssna på låten en gång till och hör efter om du hör när blocken börjar och slutar. Det är inte särskilt svårt, när man vet det, men det är så himla lätt och ledigt genomfört att man oftast aldrig ens tänker tanken.

Och om inte detta vore unikt nog för denna låt, så trycker den gode Roy in ytterligare en liten specialitet! För varje block som passerar så går nämligen också den nya melodin en bit ljusare än vad melodin i blocket innan gjorde. Låten blir ljusare och ljusare ju längre tiden går. Han börjar i ett mörkt basmummel, och avslutar i den absolut ljusaste falsett. Så när han är färdig, efter knappt tre minuter, har han förflyttat sig i dryga två oktaver, och - tror jag - banne mig över varenda ton i skalan däremellan.

Så hur skriver man då en sådan här låt? Hur tänkte Roy när han satt med sin gitarr och plitade ner In dreams? Kanske tänkte han inte på det nämnvärt, utan bara körde på, och satt i slutet med en färdig och unik låt.
För så kan det ju gå till.
Men om vanliga dödliga som ni och jag ska ge oss på något liknande så måste vi nog bestämma oss för formen från början. Bestämma att nu ska låten innehålla sju block och inget block får komma igen och så vidare.

Jag har förut haft tanken att försöka skriva en sådan låt, men det har aldrig blivit av. Men om vi kommer överens några stycken om att försöka, för att sen jämföra våra resultat, se om det faktiskt är möjligt, så stället jag dock mer än gärna upp!

Men det är därför Roy Orbisons In dreams förtjänar att vara låtinlägg nummer två i den här bloggen (som förövrigt listas utan direkt inbördes rangordning).

Här kommer en liten lathund om ni fortfarande inte riktigt förstår vad jag menar, eller vill hänga med mer exakt i hur de olika blockens skiftar.

In Dreams
Roy Orbison

(Block 1)
A candy-colored clown they call the sandman
Tiptoes to my room every night
Just to sprinkle stardust and to whisper
"go to sleep. everything is all
right."

(Block 2)
I close my eyes, then I drift away
Into the magic night. I softly say
A silent prayer, like dreamers do.
Then I fall asleep to dream my dreams of you.

(Block 3)
In dreams I walk with you.
In dreams I talk to you.
In dreams you’re mine,
all of the time we’re together
in dreams, in dreams.

(Block 4)
But just before the dawn,
I awake and find you gone.

(Block 5)
I can’t help it, I can’t help it, if I cry.
I remember that you said goodbye.

(Block 6)
It’s too bad that all these things,
can only happen in my dreams

(Block 7)
Only in dreams, in beautiful dreams.

EDIT
Sitter i den mest absoluta sommarvärmen och har mig lite av en Roy Orbison-period. Hittade då denna video där hand bland annat rpatar om hur han skrev In dreams. Jag skrev här ovanför i inlägget följande:

Så hur skriver man då en sådan här låt? Hur tänkte Roy när han satt med sin gitarr och plitade ner In dreams? Kanske tänkte han inte på det nämnvärt, utan bara körde på, och satt i slutet med en färdig och unik låt.

Från 2,05 i videon pratar han om In dreams, och det visar sig att det var just så det gick till. Han verkar inte tänkt på det nämnvärt utan det bara blev.
Vilket inte gör den mindre genialisk, tycker jag.